One of Those Days
Imorgon ska jag jobba, och jag är verkligen sjukligt omotiverad. Vill bara såsa omkring hemma och göra ingenting alls, men det är bra att jobba. Så det är dags att plocka fram förnuftet nu och ta sig i kragen, så jag kan pallra mig dit imorgon. Det kommer säkert att kännas bättre väl jag är där, än vad det gör. Men usch så jag gnäller, tråkmaja.
Har väl inte så mycket att dela med mig av just nu, händer inget särskilt. Så jag ska nog ta och se ett avsnitt av Life, och sen gå och lägga mig så jag är pigg imorgon. Vi gick och la oss klockan 06:00 imorse, så det blir nog inga problem att somna, eller så är det just vad det blir. Återstår att se.
Hejdå.
A Whisper
Vääääldigt snart är det julafton också, till råga på allt. Och det längtar jag galet mycket till just nu. Ett litet ljus i den annars så mörka tillvaron.
Reaction Over Nothing
Varför har varenda jävel en blogg?
Hur kommer det sig att det är så förbannat intressant att läsa om typ inget alls?
Jag börjar få mardrömmar.
Fast egentligen, orka bry sig.
Monday Thoughts
Det var meningen att jag skulle ha jobbat idag, vilket jag i och för sig också gjorde, men inte heldag. Sådär vid tolvtiden var jag klar med alla mina tilldelade arbetsuppgifter, och det fanns inget mer som behövdes göras. Det blev till att vackert sätta sig på tunnelbanan och åka hem igen. Fast om jag ska vara helt ärlig så tyckte jag att det var ganska skönt, har varit galet trött idag, beror säkert på att jag gick upp så tidigt. Har redan lyckats vända på dygnet, sitter uppe och plöjer mig igenom photoshopboken jag fick av farmor och farfar i födelsedagspresent. Men hursomhelst så kom jag i alla fall upp imorse, och möttes av ett jättevackert väder. Fick se hela soluppgången, och du kan ju inte neka att se Stockholm vakna i ett bad av guld är en riktigt vacker syn? Önskar att jag hade haft kameran med mig. Det känns som att man alltid vill ha den vid alla tillfällen då man inte har den med sig, knepigt.
Ikväll vet jag inte riktigt vad som händer, förmodligen bara en mysig hemmakväll framför TV:n. Det känns bra, ibland behöver man bara få sitta lite själv och bara vara.
Every song reminds me of who we used to be.
And it aches so bad.
Nu ska jag ta och spela lite piano, på återseende.
Is This the Life?
Idag känner jag för att skriva långt, och mycket. Har så mycket att berätta, så mycket att bara få ur mig.
Jag hatar att känna såhär.
Jag kan ju alltid börja med att jag är otroligt arg och besviken, på dig som stod mig så nära när jag var liten. Det var alltid du och jag, och jag längtade tills nästa gång vi ses. Det behövde aldrig vara så konstlat, eller komplicerat. Men det var snart tio år sedan, och om en vecka fyller jag 18. Jag blir myndig för helvete. Och att du inte ringer tillbaka, när du sa att du skulle göra det kan jag inte ens beskriva hur det känns.
Har det verkligen gått såhär pass långt? Jag hatar att behöva se min mamma så ledsen, vilket du har orsakat. Jag hatar att jag ska behöva känna såhär, det ska inte alls behöva vara så. Jag ska kunna få fira min födelsedag, och veta att oavsett vad så kommer du att vara där, och jag trodde faktiskt att det skulle bli så när vi la på. Jag hade fel. Du gör mig ledsen, men inte lika ledsen som du gör min mamma. Jag vill inte ha med dig att göra mer, för det du gör är avskyvärt. Det är dags att öppna ögonen, och faktiskt förstå innebörden av att vara en familj.
Jaja, skitsamma. Det känns förjävligt just nu, och kommer förmodligen göra ett tag framöver. Men det ska inte få sänka mig, jag klarar mig fint. Och vet du varför? För jag har såna otroligt bra vänner, och familj i övrigt som alltid alltid ställer upp. Skäms.
Som om inte det vore nog så tror jag att jag håller på att bli förkyld. Halsen känns "torr", rösten svajar lite och ögonen svider. Inte direkt vad jag önskade mig nu. Jag ska ju förkatten ut och festa, fira jul och allt annat skoj man faktiskt kan göra nu när skolan inte tar upp all ens vakna tid. Jag vill inte bli sjuuuk, snälla..
Det känns som att jag bara gnäller och gnäller om det ena och det andra. Men det är väl vad den här bloggen är tillför?
Eller nej, det var väl inte helt rätt. Men jag skriver om det som jag anser som viktigt, eller som berör mig. Och det här gör det, mer eller mindre ytligt. Det här är sådant som jag måste få skriva av mig om, bearbeta tankar och känslor. Måste medge att det funkar riktigt bra. Syftet med mitt skrivande är ju inte att hänga ut personer, starta krig eller på något sätt uppröra någon. Jag tycker hemskt illa om sådana personer som skriver i ett sånt syfte, att häga ut andra publikt. Nu låter jag väl förmodligen som världens mest motsägelsefulla tjej, som först skriver öppet om en relation för att sedan uttrycka min klara åsikt över folk som gör det. Men jag tycker att det är skillnad, faktiskt, om man jämför det jag skiver mot det som andra ibland kan kläcka ur sig såhär ut i universum. Och om jag nu skulle uppröra någon ber jag så hemskt mycket om ursäkt, men det tror jag inte att jag gör, eller hoppas kanske är mer rätt ord(?).
Det är lustigt, hur livet kan kännas så otroligt kristallklart, men ändå så diffust.
Holy Smokes
Idag är en såndär dag när man inte orkar någonting alls, överhuvudtaget. Idag har jag två saker jag verkligen bör göra, men börjar tvivla om det kommer bli av:
- Städa rummet
- Skriva klart engelskauppsatsen
BOORiNG!
Kanske ska göra mitt discohalsband istället? Mycket roligare!
Eller nej, först städa och som belöning får jag göra halsbandet. Fair enough.
Hörs sen.
