Alltså, ja då var det det här med muffins. (Vad fult att skriva "det" två gånger efter varandra, det kan inte vara grammatiskt korrekt men ni vet ju alla hur man uttalar det?) Jag lyckas på stora hela typ aldrig med mina muffinsbak, det är som att det är dömt att misslyckas.

Vi kan ta gårdagen som ett strålande exempel;
Hela dagen gick jag runt och hade den där förbannade Muffinslåten av Björn Rosenström sjungandes i huvudet. Bortsåg från irritationen över att ha en bitter Björn i huvudet, och tänkte att det nog faktiskt skulle smaka riktigt bra med stora chokladmuffins. Med chokladbitar i, mmmm. Så jag googlade fram ett recept som hade fått bra omdömen och satte igång med baket för fulla muggar. In i ugnen på 175 grader - 30 min. Av erfarenhet så vet jag att det aldrig funkar att ha riktigt hela tiden, det blir lätt torrt. Så minskar tiden med 5 min. Resultatet? Jävligt snygga muffins, men torra som snus. Varför?! Vad gör jag för fel?

Men skam den som ger sig tänker jag, och ställer mig idag igen med samma härliga recept (skitgod smet!) med en plan att sänka tiden inne i ugnen avsevärt. Så jag låter 10 minuter gå, inte alls färdiga. 15 min, fortfarande kladdiga. 20 min, tappar tålamodet och tar ut skiten. Nu är mina muffins typ smetiga inuti. Lyckat. Det kanske är hög tid att face the facts - jag har ingen framtid inom muffinsbak.

Fast jag kan ändå inte låta bli att tjurigt undra vad det är som går fel. Topp!