För många på känslor på samma gång. Jag är helt knäckt. Mår lite illa, trött i kroppen, slut. Men oroa er inte, jag kommer stå ordentligt på benen snart igen. Nu ska jag bara andas. För egentligen så mår jag bättre än på mycket länge. Men när det kommer till så känsliga saker så är det inte alls så svårt att helt duka under för minsta lilla.

För Vidar är mitt allt, och är det så att han på något vis mår dåligt så mår även jag dåligt. Och finns det då en risk att jag har bidragit till att göra honom illa, så kan man bara tänka sig hur jag mår nu. Jag klarar inte av tanken, den är så absurd och obehaglig. Då jag inte klarar att finna ord till den oerhörda kärlek jag hyser till denna underbara varelse.

Tack än en gång, Rasmus Kellerman, för den underbara musiken. Mitt novokain, mitt syre. Just nu är det allt jag andas och är.