Åh, jag är så euforisk. Får knappt fram några vettiga ord. Jag är ett jävla känslofeak egentligen, antingen så är det asbra eller så suger allt numera. Befinner mig aldrig i mellanmjölkens land längre. Kan inte riktigt få någon rätsida på om det är bra eller dåligt, egentligen så är det väl mest dåligt. Det är smått påfrestande att ha såna här toppar och dalar hela tiden. Skulle ju kunna skylla på att jag är ett hormonellt PMS-fall, men jag undrar det jag. Jag som annars brukar vara så jämn heheheh. Men nej, det här är inte något jag bör diskutera så publikt kanske. Främst för att det är totalt jävla ointressant.

Första kvällen på evigheter som jag har helt för mig själv, utan måsten och borden. Hade nästan glömt hur det kändes, man blir som avtrubbad efter ett tag när man har för mycket på en och samma gång. Åtminstone blir jag det. Fast det kommer att kännas tomt nu i min lilla säng, speciellt efter gårdagen då kvartetten träffades för filmkväll. Det blev en sedvanlig skräckis, The Haunting in Conneticut. Okej, den var väl läskig och så men inte så att man dog. Fast det är nu när man är själv på kvällen och börjar tänka, det är då det blir läskigt på riktigt. Och då vill jag fan inte vara själv. Tror bestämt att jag ska ringa och tvinga lite sällskap i telefonen tills att jag somnar tryggt. Det går typ inte annars, jag skrämmer upp mig själv så äckligt mycket. Haha, helt paranoid tjej.

Mycket text btw.