Det är här är illa. Jag har drabbats av en total skrivtorka, vilket drabbar såväl skolarbete som blogg. Kanske inte den bästa timingen, jag har ett tiotal skoluppgifter kvar innan studenten och visst så kvittar det hur mycket jag skriver här, men jag har vant mig vid att plinka ner några ord om dagen. Det inger en viss trygghet, och så är det ju självklart att bläddra tillbaka och läsa vad man har haft för sig. Men nu är det stopp, fast nu sitter jag ju faktiskt och skriver vilket i sig är en stor bedrift tycker jag.

I helgen har jag varit hos min mormor, vilket har varit jättemysigt. Hon pysslar alltid om en så mycket, och är det en sak som hon är riktigt bra på så är det att skämma bort en. Hos mormor kan man räkna med att aldrig gå hungrig. Jag lovar, vi äter säkert minst en gång i timmen, och det sjuka är att man faktiskt blir lite småsugen när det föreslås ännu ett fika eller en macka. Hemma äter jag max fyra gånger om dagen, här är det säkert upp emot sju gånger. Men trots att jag har blivit så bortskämd så har jag på något konstigt vänster lyckats dra på mig en förkylning. Passar INTE bra just nu, inte alls faktiskt, tack så jävla mycket typ. Har bestämt mig för att vara hemma och kurera mig imorgon, sova ut och proppa i mig c-vitaminer. Finns en liten chans att man kan få förkylningen att vända innan den eskalerar helt och hållet.

Så, sjuk som jag är borde jag verkligen gå och lägga mig. Helst för en timme sen om jag hade varit smart. Men då har vi ju det här med sömnen igen, jag kan inte somna. Ligger och vrider mig i timmar innan jag äntligen lyckas somna, och när jag väl gör det så har jag fastnat för att drömma mardrömmar. Det händer mig nästan varje natt nu, och jag känner att det börjar tära på en att vakna upp rädd och ledsen gång på gång. Jag tror att jag håller på att bli lite rädd för att somna, hur löjligt det än låter. Jag trodde nog någonstans att jag faktiskt skulle fixa hela valborgsincidenten bättre än vad jag faktiskt gör, typiskt mig.