Ahapp, då var det söndag igen. Ångest på den liksom. Jag hatar söndagar, drar alltid på mig den där särskilda ångesten när man vet att det är ens sista timmar i total frihet innan man drar tillbaka till helvetet, a.k.a skolan, så det känns ju sådär lagom kul.

Anledningen till min frånvaro över helgen beror på att jag drog ut till Stavsnäs, och min mormor, på en kort visit. Och det var jätteroligt och mysigt på alla vis. Jag och mormor tillbringade en tid i badrummet där vi rensade bland hennes 10000 olika skönhetsprodukter, och nej jag skojar inte, det var verkligen galet mycket grejer. Fast det mesta sparade hon, hon är nog lite som jag - svårt för att slänga saker.

Fast när vi skulle titta på tv så dog jag lite, vi tittade på melodifestivalen. Och jag kan ju säga såhär; att jag inte blev förvånad över att det sög. Är det inte det jag alltid har sagt? Halvdana artiser, med låtar som alla låter som en och samma. Torra skämt, som inte är ett dugg roliga med, men som tv-folket viker dig dubbla av skratt av. Jag tycker att det här är riktigt usel underhållning, och framförallt dålig kvalitet, man blir ju mörkrädd för fan. Sen när man hade lidit i vad som för mig kändes som en evighet var det dags för nästa tortyr - Wallander. Du som känner mig lite närmre vet vilket hat jag skyr för svensk film. Wallander är inget undantag för det, snarare tvärtom. Svensk film när den är på sin botten. Inte behöver man vara klärvoajant för att förstå att även den här filmen skulle suga sååå hårt. Nej shit, jag saknar ord. Men jag genomled det, och sov efter det som en prinsessa i värsta royalty-sängen. Nice.

Ciao Bella.