Idag är jag ledig, har sadelprovning med Vidar om en timme. Kändes så onödigt att åka in till jobbet och typ bara vara där i 2 timmar. Herregud, det är ju lika lång tid som det tar att åka fram och tillbaka = ovärt.

Vaknade av den härliga känslan av att det kändes som att någon hade stuckit tusen knivar i magen på mig. Ni lär ju prova för det är ju bara såååå mysigt. Så fort jag rörde lite på mig så var det nån som högg till. Måste erkänna att jag trodde där ett litet tag att jag skulle dö, fyfan i helvete vad ont jag hade. Sen om jag reste mig upp ville jag bara spy för att det gjorde så ont av ansträningningen. Shit. Nu är det lite bättre, fattar inte vad det är med mig riktigt.

Som kompensation för mitt kritiska tillstånd gjorde jag värsta lyxfrukosten till mig själv (när jag väl hade lyckats ta mig ner till köket), med hemmalagad müsli, vaniljyoghurt, grönt te och morotsbröd. Det är väl ändå mat som är bra för magen? Sen vilade jag lite på spikmattan, och efter det tog jag en riktigt lång dusch. Så ja, det hjälpte faktiskt lite. Jag mår bättre nu, men det är fortfarande inte bra.

Jag är rädd, jag är hypokondrisk.

Ikväll känner jag bara för att gosa ner mig i sängen framför någon film. Var tänkt att bli lite party party men nej fan inte när jag är halvt döende. Någon som vill komma över och tycka lite synd om mig?