The Draft
Tänkte att det kan ju inte vara fel att slänga in en låt på samma gång,
Firefox AK ft. TIger Lou - The Draft
Love to Run
Fick en riktigt lång sovmorgon idag, gick upp först vid elva. Jätteskönt att sova så länge, men det är snudd på att man får ångest. Sover ju för fasen bort hela dagen, och det är inte så lyckat. Men elva är okej, det är ju lördag och allt, så jag ska inte klaga. Nu hade jag tänkt att jag skulle städa upp lite i mitt rum, det ser ut som att en kläd-atombomb har sprängts härinne. Det är kläder ÖVERALLT, mest på bokhyllan (ja, jag vet..), stolen och lite i sängen. På skrivbordet ligger hundra papper med matchande pennor, lite fotoprylar, onödigt smink... ja you get it. Såatte, jag tänkte att det var på tiden att det blir lite trevligt härinne igen.
Sen ska jag ut med Vidar, öva lite tölt hade jag tänkt. Det ska bli roligt förstås, men det ser så ruggigt ut ute. Inte direkt så att när man tittar ut genom fönstret och tänker: "JA! Vilken strålande dag att vara ute på, jag kan inte bärga mig!!!11", nä. Fast faktiskt så när man väl är ute är det inte alls så dumt, då har man slutat vara så förbannat bekväm av sig.
Sen ikväll får vi se om det blir som det är sagt, känns lite tveksamt kanske. Ah.
Bus Song
Och ja, bussen hem: 577 från Märsta klockan 13:03, inget direkt märkvärdigt med det. Men idag hade bussen andra planer, så att vi lantfolk ska ha något att prata om de närmsta veckorna eftersom det vanligtvis inte händer speciellt här mycket ute på landsbygden.
Det har blivit lite utav en tradition att bussföraren envist ska glömma att stanna på min busshållplats, trots att man plingar på det exakta tillfället, inte för tidigt och inte för sent. Och glömde att stanna, det gjorde han även idag. Men kom snabbt på sig och öppnade dörrarna, varpå jag skuttar ut och tar sikte på andra sidan vägen som jag ska korsa. "Helvete vad halt, jag kommer glida ner i diket." Så vänder jag mig om när jag hör ett dovt muller, och finner till min förvåning att det inte bara är jag som är påväg ner i diket, bussen börjar också glida. Sen var det inte så mycket mer med det, ingen kom till skada och det hela hade gått lugnt och sansat till.
Vägarna här ute är inte roliga på vintern, livsfarligt!
Bärgning kom först två timmar senare, och det var inte heller så värst dramatiskt. Visserligen var det snudd på att bussen halkade ner igen, men det ordnade upp sig och den kunde fortsätta till närmsta garage för tillsyn.
Så kan det gå, typ.
Chords
Så det jag kan säga, är att om du får chansen att gå på en sånhär kurs - ta den! Det är så otroligt värt, och roligt!
Just nu sitter jag och väntar på att min farmor ska ringa, då ska jag kila över dit för att fika och spela piano. Det ska bli sådär galet mysigt, var längesen jag spelade nu också.. Får se hur det går, känner mig aningen rostig i fingrarna haha! Känner att jag vill börja med någon ny låt, har glömt vilka noter jag har tagit med dit. Men något av Coldplay skulle inte alls vara så dumt, så blir det nog när jag tänker efter.
Until We Bleed
Kom att tänka på låten Until We Bleed av Kleerup och Lykke Li, ni måste höra den! För bra för att missas!
Pusse
¨
The the the the Looks
Imorgon ska jag och Frida på sminkkurs på Make Up Store. Jag skulle fetljuga om jag sa att jag inte tyckte att det skulle bli skoj, ser fram emot det jättejättemycket! Vi kommer få lära oss att lägga både en vardagsmakeup och en kvällsmakeup, väldigt matnyttigt faktiskt. Innan vi går dit så hoppas jag på en sedvanlig fika på espresso house, jag är galet sugen på att fika där. Om jag kunde skulle jag fan dra dit med en gång haha.
För övrigt så har jag inte gjort ett piss på min historia, bra Jennifer bra, men det löser sig väl hoppas jag.
Shitty Weather
När jag är klar med det ska jag ta mig i kragen och börja med historian som jag ligger lite efter med. Kapitalismen vs. Kommunismen på 40- och 50-talet, skoj naaat.
Good Morning, Mr. Magpie
Ah, sen får vi se lite vad det blir av resten av dagen. Beror lite på och sååå...
Ja, hej.
She's Good for Business
Idag har jag varit på gång hela dagen känns det som. Först hade jag träning med Vidar, och det gick jättebra! Man blir så glad när det går bra, det känns som att vi har höjt vår nivå ett snäpp till. Man får sjuka kicken av sånt haha, då är livet som bäst. Längtar redan till nästa gång..
På eftermiddagen mötte jag upp Jessica, vi skulle se på Changeling på bio senare på kvällen, men först så åkte vi och köpte en present till hennes pojkvän som fyller år nu nästa vecka. Nu kan jag ju inte säga vad det var, men jag tyckte att det var en hur bra present som helst. En riktig hit! Anyway, efter presentinförskaffningen drog vi och käkade middag och köpte dyrt godis som vi skulle ha på filmen sen.
Och ja, sen så blev det ju film - Changeling med Angelina Jolie, i regi av Clint Eastwood, baserad på en sann historia. Låter ju bra? För det var den också, men inte helt klockren, fast helt klart sevärd! Hela grejen att det faktiskt har hänt på riktigt gör det hela så mycket mer påtagligt på nåt vis, för det är en helt otrolig historia som man kanske annars skulle tro att den var för otrolig och att det aldrig skulle kunna hända på riktigt. Men det hade det ju tydligen gjort, fruktansvärt. Filmen var ganska tung, man blev lite ledsen av den. Eller nej, snarare vemodig. Fast kanske lite i längsta laget, jag och Jessica kände hur det började krypa i benen på oss tillsist. Funkar inte så bra att sitta still under en så lång tid haha, typiskt oss, alltid hyper.
Över och Ut.
The Moment I Said It
Sen kan jag inte låta bli att reagera så starkt på hur folk behandlar sina hästar, eller åtminstone låter andra behandla dem. Som en hästtjej i själ och hjärta måste jag få uttrycka mig, för jag blir så otroligt upprörd. Och nej, nu pratar jag inte om något direkt djurplågeri på extrem nivå, jag pratar om den sortens träning vissa utför. Att lägga tyglarna bakom sadeln för att få hästen lugn och vilja samarbeta går faktiskt inte ihop för mig. Ska man lära hästen något nytt anser jag att man ska vilja motivera den till samarbete, inte bestraffa för att uppnå underkastelse och lydnad. Att arbeta tillsammans med en häst är ett teamwork, och det ska vara roligt. Och självklart menar jag med detta att man inte ska tala om för hästen när det blir fel, utan mer göra rätt i olika situationer. Stegrar hästen känns det inte alls som rätt grej att göra, och om den fortsätter med samma beteende är det ju klart något i hanteringen som är väldigt fel. För mig är det ALDRIG rätt att lägga tyglarna bakom sadeln på en stressad häst och förvänta sig att det går bra. Allt man vinner är en spänd och rädd häst, och vem vill ha det? Inte jag.
Det som upprör mig mest är att det finns proffisionella tränare som använder sig av sådana metoder och lär ut till sina elever. Som en proffisionell ryttare blir man en oerhört stor förebild för sin elev, och klart som tusan att man måste tro att det är rätt om man blir tillsagd att: "Det här är det rätta sättet." Jag tycker det är pinsamt att delar av Sveriges elit sjuker såhär lågt vad det gäller hästträning. Det är inte acceptabelt på något sätt, och jag tycker att man borde veta bättre. Allt verkar handla om snabba resultat så man kan tävla och vinna fancy priser. Att hästen också är en idivid med känslor faller helt i glömska, att det här är din partner som du ska jobba med.
Ja, förlåt vet att det typ inte är några av er som läser som är intresserade av hästar. Men jag anser att det här är väldigt viktigt. Det kan också få en att tänka efter om det verkligen är så att det alltid är den mest proffisionella som har rätt, för det anser inte jag, i alla fall inte i den här situationen.
Fan vad arg jag blir.
If I Don't Write this Lovesong, Someone I Love Will Die
"But I'm too tired to argue with myself
I'll just do this one more time" - Hello Saferide
The Challenges Are Real
On this day, we gather because we have chosen hope over fear, unity of purpose over conflict and discord. " - Barack Obama
Ja, vem kan ha ungått att det är idag som USA's nya president, Barack Obama, svärs in? Även om jag bara såg talet på en tv här i lilla Sverige så kändes det ändå riktigt mäktigt att få bevittna denna historiska händelse. Det här är riktigt stort, och framförallt känns det bra. Världen kanske har en framtid trots allt. Nu hade jag inte tänkt att skriva så mycket mer egentligen, tyckte bara att det har var för viktigt för att inte skriva om. Det är inte direkt något man förbiser anser jag. Så nu hoppas jag, med resten av världen, att det här kommer bli riktigt, riktigt bra!
USA's fyrtiofjärde president svärs in, en historisk dag!
Everloving
På tal om bilder, så har jag faktiskt kommit fram till att det är roligare att läsa inlägg som har någon sorts bild med. Det blir lite lättare att ta in texten och man blir mer intresserad. Kanske lite tragiskt, men det behöver det nödvändigtvis inte vara. Så ja, från och med nu ska jag försöka lägga in lite bilder i mina inlägg. Fast inte i varje inlägg, för det skulle jag nog inte orka. Tar inte direkt det här bloggandet superseriöst, återigen: så är det mest för min egen skull.
Nu ska jag sluta babbla omkring här och istället fokusera på min läxa.
Hörs sen!
Long Lost Penpal
Tried to make life better than it was
I still wasn't kissed at sixteen
And I still need a friend
Det här räddade min dag. Helt underbar låt, och texten känns som att den är skriven för bara mig. Då har man verkligen lyckats med en låt. Hello Saferide featuring Firefox AK, mina vänner.
Are we human?
No way, dude.
Deal with it ppl.
Bedtime Stories
Hursomhelst, så spenderade jag kvällen tillsammans med min mamma framför Let's Dance. Det är väl inte direkt vad jag skulle välja att titta på, men man kan ju samtidigt inte att komma ifrån att det faktiskt är smått underhållande hur man än försöker anstränga sig för att tycka (och bevisa..) motsatsen. Tycker inte att svensk television har mycket att komma med överhuvudtaget, allt får någon sorts lillebrorsstämpel och blir bara bleka efterapningar av de programmen som övriga världen har att erbjuda. Så nej, det gillar jag inte alls. Men nu var det ju det här med Let's Dance, och jag märker att ju mer jag skriver desto mer kommer jag på varför jag inte gillar det haha. Fast nu skulle jag ju ta upp det bra, och den mest klockrena kommentaren som jag hörde under programmets gång var: "Ni ser ut som en levande mumsmums!", haha jag menar hur kan man inte tycka att det är roligt? Speciellt när man faktiskt ser den påfallande likheten mellan dansparets utstyrsel och en mumsmums... Tänk er bara en levande mumsmums som dansar fram i svensk television. DET mina vänner skulle åtminstone inte vara någon billig efterapning av någon annan.
Känner hur det här börjar spåra lite smått, det är jag som är trött trots att jag har sovit för mycket. Fast det sägs ju att man blir typ mer trött om man sover för länge. På mig stämmer det här jättebra, jag behöver ungefär 7-8 timmars sömn per dygn, inte mer och inte mindre. Med det sagt så ska jag stänga av och läsa en bok eller något annat "spännande". Jag är ju en förträffligt spännande person nowadays.
Home
Fredag är det också, många möjligheter. Får se vad som hittas på, allt skulle vara så mycket lättare om det gick lite bussar härute. Men nu är ju det självfallet inte så, körkort nästa?
Upside Down
När jag vaknade gick jag upp och gjorde i ordning en riktig fukost bestående av:
Yoghurt med Müsli
Färskpressad apelsinjuice
En kopp grönt te
Två skivor av rostat morotsbröd
Ja, mums säger jag haha! Det är allt för sällan som man unnar sig en riktigt bra frukost. Vi är väldigt dåliga på att ta hand om oss själva ibland, och speciellt med frukost. Så mitt tips är att faktiskt lägga ner lite mer energi på frukosten de gånger du har tid till det. Se till att ta dig lite tid, för med en bra frukost i magen så blir hela dagen så mycket lättare. Låter klyschigt, jag vet. Men det är faktiskt sant, och jag tror att du också vet det!
Sitter och plöjer manualen till min telefon, och faktiskt så upptäcker jag massa funktioner som jag inte ens hade tänkt på innan. Allt jag gör är ju typ att smsa, ringa och i viss mån ta bilder. Självfallet är funktionerna i fråga ytterst onödiga, men det är också lite av det som är charmen. Vem sjutton behöver wi-fi i mobilen? Säkert någon, men inte jag. Fast på något sätt känns det ändå kul, att man har möjligheten. Jag har en joggingkompis i mobilen också, om jag nu skulle känna behovet av en sådan. Den kan mäta hur långt jag har gått eller sprungit och massor av sånt. Ja, jag gillar verkligen min mobil och alla dess onödiga funktioner. Lite smått geek haha, men det står jag för!
The Time Went Missing
Annars så är det också ganska pissigt, ironiskt nog, kanske ett samband? Det är kaos i klassen. Nåja, kaos är att överdriva men det känns som att allt vi har gjort idag är att bråka med varandra. Till vilken nytta liksom? Fast å andra sidan kan man inte hjälpa att man blir så förtvivlat irriterad på nonchalans och bortförklaringar. Skärpning säger jag bara! Förutom det så har jag inte alls så mycket tid som jag skulle önska, över till Vidar, skolan tar upp all ljus tid.
Och sen har vi ju det här med studenten och vad som händer efter. Jag har då inte en blekaste aning om vad jag kommer göra om ett halvår, det är helt sjukt. Det värsta är nog att jag inte heller vet vad jag vill göra, och då är det ju jävligt svårt att välja något överhuvudtaget. Foto? - Javisst, men det är ju galet dyrt.
Äh.
Hands Down
Foto B idag, hade seriöst hoppats på att det skulle vara bra mycket roligare än vad det var. Fast å andra sidan har vi bara haft en lektion så jag ska inte säga nåt, det kanske blir helt underbart och ptja, allt vad man nu säger. Jag saknar min gamla fotolärare, ingen kunde mäta sig med henne... Nåväl, det blir säkert bra i slutändan. Men usch för grupparbeten, jag är verkligen inte mycket för sånt. Beror säkert på att jag inte tycker om min grupp sådär överdrivet mycket. Vad vet jag? Och vem fan bryr sig?
På musikfronten kan jag passa på att rekommendera ett band jag lyssnade på mycket förut, Dashboard Confessional. Musiken är någon sorts verision av mjukare indie rock. Upptäckte bandet när jag såg det allra första avsnittet av One Tree Hill, då de spelade låten Hands Down, ett av banden som Petyton lyssnade på.
Det var väl allt för nu,
Ut.
Kiss and Fly
Kan ju ta och passa på lite vad jag har gjort av min dag hittills, nåt måste jag ju ändå skriva om trots allt. Så, well, idag gick jag upp äckligt tidigt för jag skulle följa med mamma till en ridsportbutik i norra Uppsala, det var rea. Vad annars åker man så långt för, när de bästa ligger typ så nära som i Vallentuna? Jaja, hon köpte en overall och jag en dekal med islandshästar som jag ska sätta på bilen sen. Det kommer bli fint.
Var det värt att gå upp så tidigt och åka dit? Svar: Nej!
Det var äckligt mycket människor där, och ni vet ju vad jag tycker om människor. Jag avskyr människor, men förstås så finns det individer som jag tycker riktigt mycket om. Menar mer på fenomenet människor i största allmänhet, vidrigt. Men nog om det, känner att jag blir upprörd bara av att skriva om det. Rean var inte heller speciellt mycket att hurra för. Det enda som var bra med resan var att mamma bjöd mig på mat och att jag fick övningsköra! Jag älskar att köra, det är så roligt, och så känner man sig så bra när man överlever nåt lite knepigt moment. Jag hatar tillexempel att stanna vid trafikljus, och sen köra därifrån när jag har massa bilar bakom mig. Visst, nu tycker säkert ni alla att det är en baggis, men jag blir förjävligt stressigt och får inte riktigt alla gånger till det där med gas och koppling haha. Men det börjar bli bättre nu.
Annars idag så har jag skaffat mig massa ny, fräsch electro. Jag älskar electro, DET är party det!
Till er andra som också, precis som jag, tycker om den mesta electron så kan jag varmt rekommendera mitt nyspan Surkin - fransk lite skitig electro när den är i sitt esse. Såg också att han ska spela på Debaser Medis, med gratis inträde om man är där innan 22! Skitbra verkligen, om man innehar åldern 20 och uppåt... skit.
Kanske ska bli en liten grej? Rekommenera lite musik när jag ramlar över nåt nytt sådär. Kanske det?
Vi får se,
So long, suckers.
Looking back at 2008
Vet inte riktigt om det borde vara på sin rätta plats med en årskrönika - nu såhär i slutet på sista dagen, på första helgen på det nya året. Smått invecklat kanske? Men de flesta gör någon sorts årskrönika, antingen med typ bara bilder, text eller både och. Well, kanske lika bra att ge det ett försök, känner att det nog inte är mer än rätt.
Sen kommer man ju till det här när man ska försöka minnas allt man har gjort. En dagbok hade ju suttit fint, självklart kan jag ju backa tillbaka och läsa gamla inlägg. Det kanske jag gör rentutav, bara för att minnas. Smart. Men hur jag nu än väljer att gå tillväga, så är det bara att sätta igång att skriva:
JANUARI
Kunde ju inte ha börjat sämre... Blev sittandes hemma då min mamma blev magsjuk helt från det blå. Och inte var det på tal att jag skulle få åka iväg, jag kunde ju smitta någon. Det sög riktigt jävla hårt. Vad skulle det bli av det här året egentligen?
Jag började också avancera mer med mitt fotande, tack vare den fina julklappen jag fick, en eos 400d. Sprang runt och fotade det mesta, och fann det riktigt underhållande.
Ja, sen var det massa andra saker som hände. Relationskaruseller fram och tillbaka, egentligen allt som hör till att vara sjutton år... Mer behöver man inte säga om Januari, för det var en riktigt sugig månad.
FEBRUARI
Inleddes med en skidresa till Romme, det var roligt som vanligt. Längtar till nu nästa gång det blir, tredje gången gillt - inte sant?
Någon vecka senare fick jag ärva massor av gamla analoga systemkameror med tillbehör, vilket peppade mitt fotointresse ytterligare. Det kändes som att det här var påväg till att bli något riktigt bra.
Den femtonde tog jag och Frida ledigt för en dag från skolan. Vi fikade och kollade i affärer, men framför allt pratade. Om sånt man inte kan prata med så många andra med, än en riktigt god vän. Det kändes som om att saker började klarna lite och att jag fick perspektiv. Sen fick vi också under den dagen bevittna någon sorts form av misshandel, och fick vid ett senare tillfälle vittna hos Polisen och kolla på foton av misstänkta. Det var spännande.
MARS
Träffade jag Jesper för första gången, det var aningens nervöst haha. Men jag hade ju Frida med mig, och självklart var det ju inga problem med det. Vi gick då på Björkhagen Electro Night, och bekantade oss med mer lokala electroband av yngre ålder. Det var här Fridas och min Electroera började på riktigt, och boy vad jag älskade det!
Arvikabiljetter beställdes, dröm blev verklighet. Vi skulle verkligen åka, det kändes mäktigt! (Kan tala om att det blev det också!) Och för att klara av den ekonomiska biten så jobbade jag större delen av mitt påsklov, fyfan det var det tråkigaste jag har gjort i hela mitt liv. Satt och tryckte på i princip en och samma knapp i tre dagar...
APRIL
Startar med att jag går på en intervju för ett sommarjobb på utlandsskadeavdelningen/motor hos Folksam, och får det! Super, superduper! Slipper leta jobb och lämna CV överallt, eftersom jag är sjukligt feg med sådana saker.
Vidare så gifter sig Maria, och jag får äran att agera bröllopsfotograf. Det var minst sagt en liten utmaning, i en sån liten kyrka med dåligt ljus och ingen direkt blixt. Men visst gick det vägen trots allt.
Sen var jag, Frida och Hanna på en dunderfest. Det blev bra mycket för det goda och alla spårade sönder totalt. Slutade med att jag satt inne i tvättstugan av någon konstig anledning... Man kan få för sig så mycket konstiga saker. Men kul som fan var det i alla fall, och det är ju huvudsaken?
Mer Electro blev det också, ett antal spelningar hann Frida och jag med att gå på. Det var livet det! Det var början på en massor av nya interna skämt, och framförallt många nya vänner!
Dessutom så blev det en historisk kväll då mina och Jessicas båda familjer åt middag med varandra, och kom riktigt bra överens. Var det inte det vi hade sagt hela tiden månntro? Jag minns det som att det var igår, tillochmed vilken glass vi köpte efteråt haha!
MAJ
Mer electro, vilket inkuderade en helhelg hos Frida. Vi knegade som ett gift gammalt par! För att senare se Johnossi på Debaser, som bjöd på ett grymt framträdande men den sugigaste publiken du kan tänka dig... Några dagar senare möttes vi igen, och bildade vårt alldeles egna eletctroband som numera går under namnet Frifer. Än så länge har vi bara ett antal halvfärdiga låtar att bjuda på, men vänta så ska ni få se!
Ja, maj var verkligen en riktig electromånad, det var nämligen nu vi verkligen blev polare med Nina, och det är vi riktigt glada för. Nina bjuder nämligen på ett oavbrutet glatt humör och utmärkt sällskap. Lätt månadens kap!
Haha, sen kan jag bara berätta om mer electro, men något säger mig att det blir lite overkill, jag tror att ni förstår grejen.
JUNI
Jessica åker till Thailand, och jag förstår inte hur jag ska klara mig ensam så länge utan att ha någon att ringa till mitt i natten, eller bara klara av att vara utan den sortens vänskap. Surt.
Sen tävlade jag med Vidar, och nådde kanske inte någon strålande placering. Men var mer än belåten med vår prestation, och poängen. Snudd på 6,5 i galopp, och det hänger man ju inte läpp för direkt!
Skolan slutar, och det firas i Tanto. Blir lite tumult, men är det skolavslutning så är det! Det slutar trots allt mer eller mindre lyckligt, och sommaren kan börja på riktigt! Och för min del innebär större delen av sommaren - jobb. Vilket var precis vad jag gjorde, i två veckor.
JULI
Åkte jag nämligen iväg till de Värmländska skogarna, Arvikafestivalen stundande. Och det här, gott folk, var det galnaste jag har varit med om. Det var så otroligt värt, och jag tänker mig ens försöka på att återge vad som hände under de fem dagar vi var där. Tror att ni fattar, det är ju festival haha!
Vi började på något jag hoppades skulle hålla, att det faktiskt skulle funka. Men det tog slut alldeles för fort. Kanske lika bra tänker man nu såhär i efterhand, men så var det med det.
Någonstans däremellan åkte jag tillbaka till Arvika för att träffa Caroline, där vi levde ensamma i hennes hus i nästan en vecka. Det var riktigt trivsamt, saknar det nu när jag tänker tillbaka.
AUGUSTI
Under hela månaden så gjorde jag i stort sett tre saker; jobba, äta och sova. Därför finns det inte så värst mycket att säga. Men det flöt på fint, och i slutet av månaden gick jag en kurs för Cissi på Husbyöhn, med Vidar. Riktig toppenhelg var det vill jag lova, man lär sig så otroligt mycket om man koncentrerar träningen några dagar sådär.
Sen så bestämde sig en nära släkting för att gifta sig, men inte bjuda ena halvan av min familj, varvid ett starkt ogillande sakta började växa. Vem fan beter sig så?
Skolan började igen, men början är ju alltid så soft med nya elever. Så den första veckan var i princip som en vecka med lov till, om man exkluderar sovmorgon och sånt. Det var också nu jag köpte min nya dator, vilket jag är riktigt jävla nöjd med. Nu kan jag sitta och redigera bilder utan att vara rädd för att allt ska hänga sig...
SEPTEMBER
Började med att jag missade Stormurtävlingen, det var problem med min anmälningsavgift tydligen så det blev inget. Istället åkte jag hem till Jessica och hade myskväll där. Hon fyllde år också, vilket självklart firades med en tjejmiddag en helg senare. Det var livat det!
September var också månaden då Coldplay äntrade Globen i Stockholm. Frida och jag var där, båda dagarna. Tror egentligen inte att jag behöver säga så mycket mer. Men det var kickass! Bästa konserten.
Dagen efter sista konserten bestämde jag mig för att klippa av mitt skulderlånga hår, nu nådde det knappt till axlarna. Kändes förstås jävligt ovanligt först, men ändå ångrade jag mig inte. Det blev lite mer som en frisyr nu. (Haha verkligen skriva om det här, men äh det var en stor grej!)
OKTOBER
Blev det röj på Kafé 44 med Frida och Nina. Vi hade massor av presenter, och andra vänner, men framförallt riktigt nice och hög musik. Har aldrig sett så mycket svett på en och samma gång i en så liten lokal tror jag förut. Det var heeeelt galet! Shit vad roligt det var. Första electron på väldigt länge.
Mer konsterter blev det, med Last Shadow Puppets på Cirkus med Hanna och Frida. Då hade alla sittplatser, och vi var aftonklädda i klänningar - kvällen till ära. Alex Turner och Miles Kane bjöd på ett sensationellt tight framförande, deras röster är verkligen skrämmande lika varandra. Passade så jättebra.
Sen åkte Frida till USA, och det blev en mycket ensam vecka i skolan, då Fanny var sjuk större delen av veckan. Sen när Frida kom hem igen fanns det så mycket att berätta om, och jag fick också en liten fin present!
Det blev också ett fotouppdrag för min egen del, till projektarbetet, när vi åkte till Eskilstuna för att fota Freddie när han gick på modevisning för Make Up Store. Det blev en riktig kväll, vi kom in backstage och inte nog med det så vann jag en parfym (!), dock inte så god men vafan. Man säger ju inte nej haha!
NOVEMBER
Inleddes redan den första med en konsert av Keane, de hade då släppt sitt nya album Perfect Symmetry, och spelade massa låtar därifrån, men även några gamla godingar. Som vanligt var jag där med Frida, det bästa sällskapet man kan tänka sig att ha på en konsert.
Vi gick på SACO-mässa, och jag börjar på allvar fundera på om jag ska söka någon sorts fotoutbildning att fortsätta med efter gymnasiet. Det är bara det att det är så galet svårt att bestämma sig, allt känns så ovisst... Hursomhelst, så senare den dagen blev det ytterligare en electrospelning, som då höll till på UNF, Ungdomens Nykterhetsförbund, och visst var ju det bra. Några nya band vi kanske inte uppskattade till fullo, och hela grejen blev mest lite skum och skrattretande. Men vafan, vi hade kul ändå!
Sen var det äntligen dags, jag skulle få se Tiger Lou på Debaser! Grejen var ju bara den att det var artonårsgräns och ett tag där trodde jag inte att jag skulle kunna gå, men med lite hjälp från några riktiga stjärnor fixade det sig och jag fick gå! Jag har ju redan skrivit om konserten, och tänker inte än en gång återge den. Mer än att Frida fick Rasmus plektrum!! Shit, det var party det!
DECEMBER
Började med en klassfest för att fira en av killarna som fyllde år, det spårade lite och så.. Men är det fest så är det, eller vad man nu ska säga haha! Nu är allt bra med det iaf.
Jag och Jessica hade vår traditionella julklappsdag, då vi åkte och handlade julklappar till våra familjer. Vilket alltid slutar med att vi bara hittar massor av grejer vi vill köpa till oss själva. Men vi hittade i alla fall de flesta julklapparna vi behövde och firade av det med en ny tradition: köpa kaffe och choklad att ha på vägen hem.
Sen så fyllde jag år, vilket firades både i skolan, hemma och Frida och på Baba Sonic. Det var helt galet, men i det stora hela var det en riktigt bra dag och jag kände mig rejält firad. ARTON FINALLY, typ.
Efter det blev det skolavslutning och vi spriddes för vinden i två veckor, för att fira jul och nyår. Vilka båda efter mycket om och men spenderades hemma för min del. Men det blev helt okej trots allt, och julafton bjöd på många trevliga överraskningar (och några mindre trevligare...)
Haha shit vad mycket skrivet det blev, tänk om inte allt får plats?
Men för att summera allt så har det varit ett riktigt fint tvåtusenåtta, visst några fiaskon men det är det alltid, och höjdpunkterna väger så otroligt mycket tyngre. Har du läst allt det här har du varit riktigt duktig, eller bara smått obehagligt intresserad av mitt år? Haha nejdå, skojar bara lite med dig. Kul att du läste osv.
Hejdå 2008 - Hej 2009!
