Pompa och Ståt
Tänker börja med att gratulera min pappa på födelsedagen. Jag tycker att min pappa är världens bästa, och så är jag väldigt stolt över att ha honom som min pappa. Fine, det låter som världens klyscha, men jag menar det faktiskt uppriktigt från hjärtat. Och jag tror nog inte heller att jag är ensam om att tycka så, det finns nog fler döttrar än bara jag som tycker väldigt mycket om sina fäder. Lite rättfärdigande har ju aldrig varit fel haha.
Vidare så kan jag berätta att jag igår åkte in med Hanna till stan för att kolla på när den musikaliska delen av min klass hade spelning på Broder Tuck. Det var galet roligt, och man blir sådär stolt och varm i hjärtat när man ser Frida på scen haha. Och igår rockade hon verkligen, drog av från scenen och typ dansade med sin tamburin. Jävligt modigt, jag hade typ aldrig vågat gjort det helt själv. Snacka om att ta bra initiativ. Faktum är att hela klassen spelade jättebra, och jag känner mig glad att jag äntligen fick se dem live. Nicely done.
Haha, sen så kom det dit några fransmän som Frida hade bjudit dit, helt otippat. Hon hade liksom träffat dem dagen innan på Baba Sonic, och sagt att de borde komma och se henne spela. Och så ba kommer de dit och typ röjer sönder, det var skitkul. Fransmän verkar vara mer lössläppta än oss stela svenskar som bara stod i hörnen och kollade när de drog upp och dansade. Jag säger då det.
Så, tack för en jättefin kväll, som vanligt kanske man borde säga. För med Frida och Hanna blir det fan aldrig fel.
Puss vettja!
Vidare så kan jag berätta att jag igår åkte in med Hanna till stan för att kolla på när den musikaliska delen av min klass hade spelning på Broder Tuck. Det var galet roligt, och man blir sådär stolt och varm i hjärtat när man ser Frida på scen haha. Och igår rockade hon verkligen, drog av från scenen och typ dansade med sin tamburin. Jävligt modigt, jag hade typ aldrig vågat gjort det helt själv. Snacka om att ta bra initiativ. Faktum är att hela klassen spelade jättebra, och jag känner mig glad att jag äntligen fick se dem live. Nicely done.
Haha, sen så kom det dit några fransmän som Frida hade bjudit dit, helt otippat. Hon hade liksom träffat dem dagen innan på Baba Sonic, och sagt att de borde komma och se henne spela. Och så ba kommer de dit och typ röjer sönder, det var skitkul. Fransmän verkar vara mer lössläppta än oss stela svenskar som bara stod i hörnen och kollade när de drog upp och dansade. Jag säger då det.
Så, tack för en jättefin kväll, som vanligt kanske man borde säga. För med Frida och Hanna blir det fan aldrig fel.
Puss vettja!
kommentarer.
Trackback