Tillägnad Jessica och mig själv!

 

Jaa-a, hejåhå! Nu har jag en ny design. Så det kan gå, typ. Hoppas att den faller er i smaken, och om inte så är det bara att beklaga för nu tänker jag fan ha den där. End of story.


Ute regnar det (igen!), så jag känner inte direkt för att gå ut till min ädle springare och träna inför kommande helgs tävlingar. Ja, that's right, Vidar och jag kommer än en gång att ställa upp i Stormurs Lätta Fyrgång. Det ska bli jätteskoj, men jag känner att vi egentligen inte alls är så pass förberedda som vi borde vara. Fast idag ska han faktiskt få massage av Jessics mamma, så det känns jättebra. Han har som en limpa på ena bogen, det ser inte allt för trevligt ut så jag hoppas att hon kan massera bort den. Men, äsch det får gå som det går. Vi skaffar oss tävlingsvana, och så är det ju förstås väldigt att roligt tycker jag. Nästa helg, gott folk.

Skriver kanske lite mer senare, vem vet?

Jag är så rasande, jag är frustrerad och arg och jag vet inte allt vad jag är. Jag hatar att jag är så dålig på att släppa taget, omvärlden påverkar mig allt för mycket. Jag mår illa.  Och inte nog med att jag är arg, så känner jag ett litet stygn av ledsenhet drabba mig. Det svider som fan. Men nu vet jag verkligen hur det egentligen är.


För att släppa den där såsen, så kan jag berätta en glädjande nyhet - jag har införskaffat mig en ny dator! Den är inget speciellt, en vanlig stationär med normalprestanda. Men oj, vilken skillnad den är mot min laptop. Här flyter allt på utan avbrott, och fort går det också! Jag är så glad. Dessutom så har jag en större skärm nu, en på 22", och nu när jag har den och kollar på min egna blogg så ser jag att designen inte alls går ihop, haha bakgrunden upprepar sig flera gånger. Illa, så det ska jag fixa så fort jag har fått spinn på alla mina program igen, vilket inte lär dröja speciellt länge. (Hoppas jag)


Idag var jag i huvudstaden med Frida och Matthias, det var skojigt. Tanken var att jag skulle köpa en present till min lillebror, men så blev det inte. Får ta det en annan dag helt enkelt. Men det var skoj att bara gå omkring och prata, trivas med andra ord. Sen på hemvägen blev det ju kaos, men jag är så glad att jag hade Frida där med mig. Tack!
   Sen efter det åkte jag hem till Jessica, det var också roligt. Hennes kompis som går frisörutbildning kom över och klippte Jessicas hår. Det behövdes verkligen, och nu är våra hår typ jämnlånga. Inte dåligt alls.


Hejdå.

Hade inte alls tänkt att skriva något, men gör det för den goda sakens skull. Då blir ni väl lite glada? Det är egentligen tänkt att jag ska sova nu, känns som att ögonen kollar i kors för att jag är så trött. Fingrarna skriver av sig själva, jag tänker inte alls. Så trött är jag.

Anledningen till denna brutala trötthet är att jag nu på morgonen har gått en rask entimmes promenad med en halt häst, han måste också få rastas lite - och en promenad är precis vad som behövs. Dessutom är jag och min häst på kurs under hela helgen - vilket innebär två arbetspass om dagen, mockning, fodring, massor med spring hit och dit, etc. Det är fruktansvärt roligt, men visst blir man också trött. Skönt nog så sover jag hemma, man kopplar mycket bättre av när man är hemma jämfört med när man sover borta. Så det är ju en klar fördel.

Jag tror att jag kommer berätta lite mer utförligt om den här kursen imorgon om jag orkar, men å andra sidan vet jag inte hur många av er som egentligen är intersserade av hästarbete, så det finns också mycket goda chanser att jag skippar den biten och istället kommer oja mig över schemat som nu ligger uppe på min skolas hemsida. Det är nya kurser, och massor med annat nytt - så det kan man ju alltid gå igenom, om inte annat så för min egen skull.

Nu ska jag bannemig sova lite, hade jag tänkt ändå.
Godnatt!

Jag äter riskaka, så det bränns på tungan. Aj!
Dessutom smular det ner överallt, jag som just hade dammsugit.


men gott är det!

En av de roliga höstplanerna som jag faktiskt tänker lansera redan nu är att jag tänker överge den här skitbloggen, ingen läser den ändå för jag är nojig med att ge ut adressen till folk - vilket är precis det man inte ska vara med en blogg egentligen. En blogg är ju till för att läsas trots allt.  Men sluta blogga helt ska jag inte, nej jag tänker slå min påse ihop med min käre Frida! Det är tänkt att vårt band ska ha en blogg dårå, som vi kan posta små spontana inlägg i. Det behöver ju natruligtvis inte vara saker som rör vår musik, utan allt från lyckade bullbak till dagar då man bara vill gråta. Ni kommer få läsa ALLT vi vill posta, en färgglad kompott med andra ord.

Vi har bara ett litet problem, och det är då fanskapet till namn - vad sjutton ska man heta? Ett band måste ju ha värsta namnet. Något som är lätt att komma ihåg, snyggt och lite trixigt. Det är inte alls helt lätt att komma på ett bra namn, det får ju inte vara tråkigt heller. Nej usch, så just nu står vi bara och trampar i en stor pöl med gegga känns det som. Det är sörjigt och vi kommer ingenstans. Utan namn så är man ju ingen, man saknar identitet. SKANDAAL!

Hursomhelst, jag tror att en gemensam blogg kan bli ytterst förträfflig och roligare att läsa. Det blir ju lätt mer variation i en gemensam blogg än i en ensam. Det måste det ju bli, eller hur? Har planerat att vi ska flytta vårt pick och pack över till blogspot.com, då jag tycker att det finns en mycket fiffigare funktion för att vara flera i en och samma blogg där. Så farväl blogg.se om ett tag då, det var roligt så länge det varade. Fast än kan jag ju inte säga hejdå förstås, tar bara ut glädjen lite såhär i förskott.

Satans namnhelvete vad det ska vara svårt, nu ska jag grubbla vidare...

Jag längtar tillbaka förjävligt mycket. Det var så underbart!

Det regnar som helvete ute, det känns som höst nu.

Ooh, jag har så mycket roliga planer för hösten, som jag verkligen hoppas och ska se till att de blir verklighet. Planerna inkluderar även mitt och Fridas musikprojekt, jag har skaffat mig lite nya tankar om det på sista tiden som jag bara inte kan vänta på att få dela med mig av till henne. Det ska bli skoj!

Sen så har jag massor med annat som rör sig i huvudet mitt, men det kan jag ju inte berätta nu. Det skulle vara som att spoila en hel säsong av en riktigt bra tv-serie redan innan den har börjat. Och hur kul är det? Nej, tänkte väl det! Så det får gott ta och vänta, men små saker skall hända under denna höst. Haha, jag har så mycket energi och jag känner mig så kreativ. Måste vara ledigheten som sporrar mig.

Nu tror jag att jag ska sätta mig och spela piano ett tag, håller på att lära mig Edelweiss. Den är riktigt fin, men förstås också ganska svår. Jag är inte värsta fenan på det där, men med lite övning så ska ni allt få se.

Tjo.

Just nu sitter jag och gör livsbejakande såsom att måla händer och fötter rosa, okej naglarna då, medan jag lite sådär halvtappert städar mitt rum. Det är ganska tråkigt, jag har inte ett piss att göra idag. Och alla är så satans upptagna, förstås.

Jag har massvis med kläder att vika in i garderoben, uhuhu det är inte skoj. Jag borde städa den snart också, har massor med skit där som jag aldrig ens slänger en blick åt. Det är allt från pinsamma gamla tröjor till trasiga strumpor. Jag ska nog ta tag i det där någon gång nu i veckan. Till skillnad från de flesta andra som börjar skolan nästa vecka, eller som redan har börjat, så börjar jag faktiskt den 26e. Det är en av de bra sakerna med min skola, nackdelarna kan vi ju också prata om förstås - men det orkar jag inte.

Jag är så jävla förbannad på allt. Vädret suger, här sitter jag med tjocktröja och mjukisbyxor i början av augusti, det är inte friskt. Jag är så less på att gå upp tidigt på morgonen, och jag hatar vårat kök mer än allt annat i världen just nu tror jag. Det håller som bekant på att renoveras härhemma, vi har ingen spis, INGET, och framförallt så finns det ingen tid över till att göra annat än saker som har med köket eller prata om annat än sånt som rör köket. Jag funderar seriöst på att flytta hem till någon annan nu ett tag, jag har inte träffat en social jävel på hur länge som helst. Här är alla bara hjärntvättade...
KOM OCH RÄDDA MIG NU FÖR I HELVETE!!

En annan del av mig är så otroligt orolig, helst vill jag bara försöka glömma och låtsas som att allt är som vanligt. Men det är det inte. Förhoppningsvis är det bara jag som går och oroar mig i onödan, men det här tär förjävligt mycket på mig.
Jag har inget att göra i helgen, jag känner mig så jävla tragisk. Hela min vänskapskrets har tagit sitt pick och pack från den här hålan. Det finns så gott som ingen kvar, och de som finns kvar har ändå andra planer. Men jag känner verkligen inte alls för att vara hemma en sekund mer än nödvändigt just nu. Lite löjligt, att jag ska tycka så otroligt synd om mig själv. SÅ synd är det faktiskt inte, men lite.