Idag har jag lyssnat på Anna Ternheim, känns som att jag mer och mer börjar fastna i det här nya svenska musikträsket. Bra eller dåligt? Ingen jävla aning, kanske ingetdera. Just nu är det här det jag behöver, musik, man rensar tankarna som allra bäst när man har något sådär lite i bakgrunden. Sen att man tycker att så många låttexter passar så otroligt bra in på en, det är en annan femma det. Det är bra skit det.

Hade egentligen sett mig själv sitta och gräma mig själv över hur otroligt naiv och känslig jag är. Och det gör jag till viss del, grämer mig alltså. Men naiv, nej det är jag inte. Jag kanske har svårt att säga nej, eller ger folk den där sista chansen, inte bara en utan minst tre gånger för mycket. Det är mina problem, och jag tänker fan inte sitta här och deppa sönder över det ena och det andra. Med risk för att låta självgod, men det är jag inte värd. Så är det med det.

Så det är jag, ensam. Eller nej inte ensam, jag har ju Anna Ternheim här i bakgrunden, så det är jag och Anna då. Men ja, ni fattar. Jag tänker inte låta mig beröras av andra, jag kör mitt egna race och jag gör det jävligt bra. Och på det stora hela mår jag bra. Jag tänker inte låta mig påverkas.