Nej jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt, det funkar inte så att man bara skriver ut alla sina innersta tankar rakt ut i cyberrymden så att alla kan läsa. Man vill ju ha lite eget, egna tankar och så förstås för att skydda andras integritet och privatliv. Jag skulle aldrig kunna lägga ut mina tankar på det sättet som många andra gör, jag tycker det är hemskt. Förstår ni inte att folk kan bli sårade på kuppen?

Jag begär verkligen inte att någon ska förstå, eller ens försöka. Ärligt talat så känns det faktiskt lättare och bättre att bara skriva av sig all skit som inte berör någon personligt på det viset som jag nyss försökte förklara, utan bara skriva massa tankar som flyger omkring. Fick en gång höra att det är ett suveränt sätt att bearbeta känslor och händelser på, just genom att skriva. Det är väl det som driver oss i detta bloggande. Jag vet att jag inte skriver för att jag vill att någon speciell ska läsa, utan mer har ett behov av att kräkas ut en massa känslor i någon sorts dämpad text. Det är bara jag som kan läsa och veta vad som egentligen står mellan raderna, och det är precis så jag vill ha det. Lagom anonymt, personligt och avgränsat från omvärlden.

Det finns så mycket som man vill ha sagt, men som man inte bör säga. Sånt man inte orkar med, eller för den delen ens vågar att ta itu med. Så fort saker börjar bli lite väl personliga och man måste utvärdera sina känslor, blotta sina inre tanker för någon annan blir det genast jobbigt och skrämmande, så vi hoppar över det.

Vilken är den rätta vägen?