Ja, egentligen är jag så otroligt jävla opepp på att blogga just nu, men jag gör det för den goda sakens skull. Säg mig, är inte det fint? Haha jo tänkte väl det!

I helgen var jag och Frida och kattvakter. Det var riktigt nice! Hade med mig min dator, keyboarden och ett par högtalare. Tanken var att vi skulle göra klart vår låt. Men såklart så börjar bögreason krångla och vi får inget ljud. Så istället vrider vi upp redan existerande musik av band som bland annat Slagsmålsklubben. Vi dansar och hoppar runt som tokar i det annars så öde huset, att klappa händerna i takt till Hänt, eller att nynna med i Wellington Sears - det gott folk, det är att leva på riktigt det.

Vi såg på Pianisten senare på kvällen i brist på annan förströelse, katterna var gosiga. Jag pratade i telefon, Frida sov till och från, vi pratade om filmen, vi planerade saker, vi hade KUL! Saknar det nu faktiskt, även fast vårat uppvaknande var mindre trevligt. Jag chockades ur min sömn av att Frida knuffar på mig, hon ser förfärad ut, och jag möts av förfärliga ljud. Det är något sorts kväkande och hulkande ljud, så tror du inte att det är katteländet som har bestämt sig för att kräkas upp hårbollar i vårt sovrum. Yuk! Men på något vänster så löste det sig, och vi föll åter in i den djupaste av dvalor.

Idag har jag jobbat min första dag också.

Allt gott!