Ja, okej då. Jag är rädd.

Haha och som vanligt är det bara jag som förstår vad jag menar med mina kryptiska små meddelanden. Knappt så att jag förstår själv alla gånger när jag går tillbaka och läser. Tänker i banor som: "Hur i helvete menade jag då?". Men nu känns det bara bra att skriva av sig lite. Och ja, jag är jävligt rädd när jag tänker närmre på saken, och det är nog därför jag är så apatisk.

SÅ JÄVLA MYSTISK LIRARE MAN KAN VARA DÅ!